Alltså… Spikarna ♥

Som den uppenbara spiklover jag är, har jag blivit helt yr av upphetsning av att renovera det gamla skåpet som står i källaren. Se på spikarna!
De är underbara.
Underbara, urgamla och smidda.
Och rostiga.

Jag måste hitta en bra hedersplats för dem någonstans…

Måndagar är de bästa dagarna

I går hade jag den bästa och mest effektiva måndagen på länge.
Dagen började med möte och snabbkurs i Facebook med en av Spiks uppdragsgivare, fortsatte med att jag skickade in skisser till en annan uppdragsgivare, bokade in en lunch med Hanna (en av mina favoritpersoner här i världen) och gjorde ett snabbjobb i Illustrator. Under tiden fick jag in TRE jobbförfrågningar och blev kallad till en jobbintervju (som alltså gäller drömjobbet. Fick nästan feber av upphetsningen som infann sig efter att jag hade lagt på luren).

Hög på effektivitet (och lätt hybris) satte mig och klurade ut ett fotokoncept som jag ska sälja in till olika organisationer under februari. I dag har jag följt upp det med en priskoll och snabb marknadsundersökning.

Jag märker att jag är väldigt, väldigt taggad på hela grejen med att det är år 2013.

Det känns gött!

 

Arbetsglädje och jobbångest

Nådens år, 2012. 
En tillbakablick trots att det bara är ett snabbt ögonkast över axeln, ungefär som en koll i döda vinkeln innan man svänger ut i omkörningsfilen…

Glädje och ångest har varit årets ledord.
Arbetsglädje och jobbångest. Jag har aldrig tidigare haft så roligt när jag har jobbat, och så mycket ångest när jag inte har gjort det. Jag är oerhört dålig på att vara arbetslös.
Under hösten köpte jag och min man ett hus strax utanför stan, renoverade som galningar och flyttade in i slutet av november. Det är jätteroligt och vi är lyckliga över att kunna bo i hus och göra mycket själva, men båda var fyllda av förändringsångest innan vi väl var på plats och kände att det var vi och vårt.
Jag har också lärt känna nya människor som lyfter mig och ger mig precis den energi jag behöver. Det är så skönt att känna sig omgiven av kärlek och vänskap och stöd, jag har verkligen världens bästa vänner! Vi peppar och pushar och lånar ut bekväma axlar när det behövs.

Vad jobbade jag med då?

På Karlskoga kommun lärde jag mig massor, hade suveräna kollegor och de roligaste arbetsuppgifterna någonsin. Alltid prestigelöst och utmanande; från att skriva pressinbjudan och att göra trycksaker till att plåta nybakade studenter och klistra etiketter på små burkar med såpbubblor. Jag började på kultur- och föreningsförvaltningen som vikarie, men fick sedan en egen tjänst på KS och hörde till staben. Tyngdpunkten låg på att jobba med webben tillsammans med webbredaktören. Jag fick stenkoll på Funkabodastrukturen och ansvar för flera rubriker.
Spik jobbar fortfarande för Karlskoga kommun emellanåt.

Sedan jobbade jag på teknik- och fastighetsförvaltningen på Karlstads kommun. De behövde hjälp med den nya webbplatsen – både innehåll, struktur och kvalitetsgranskning men mest med funktionen Jämför Service. Jag hade mycket att göra, men kände mig ändå rastlös. I efterhand vet jag varför: Jag ville göra mer. Ha mer bredd. Under serverunderhåll och uppdateringar fick jag jobba med kameran. Det innebar mycket frihet (jag fick en lista på motiv som jag fick tolka precis hur jag ville) och mina bilder syns på deras sidor. Här är en.

Mitt i projektet fick jag lunginflammation och var sjukare än någonsin tidigare i hela mitt liv. Fy tusan, vad det var synd om mig! Jag fick oroväckande hög feber, mycket penicillin och låg i soffan och hostade slem i flera veckor. Bläh.

Under tiden jag har jobbat heltid har Spik vilat sig i form, men under hösten har det hänt grejer. Jag gick precis igenom alla fakturor jag har skickat och känner mig nöjd. Det är mitt första år som egen företagare och jag känner en enorm stolthet över min lilla bebis. Några av de uppdrag Spik har fått under året är profilfotograferingar och porträttfotograferingar, trycksakproduktion av olika slag för olika företag, bokomslag, marknadsföring, en fantastisk rolig grafisk profil och administration av olika sociala medier. Och när jag var klar med jobbet på teknik- och fastighetsförvaltningen på Karlstads kommun (och bland annat alla 137 lekplatser var inlagda och jämförbara) fick Spik ett liknande uppdrag, men på Barn- och ungdomsförvaltningen.

På måndag har Spik sitt första jobb för 2013, då ska jag till Karlskoga. Och sen får vi se vad som händer.

Jag har som mål att skicka dubbelt så många fakturor 2013 som 2012. Inte nödvändigtvis för dubbelt så mycket pengar. Jag har också som mål att fotografera mer, helst för magasin. En önskan är en anställning, den behöver inte vara 100 % eller ens 75 %, men jag vill jobba. (Och något är allvarligt fel i det här samhället när en anställning är en önskan. Det finns sinnessjuka mängder arbetskraft som tynar bort i Sverige, bara för att ingen sätter kraften i rörelse. Det är så hemskt och tragiskt.)

Mitt allra främsta mål för 2013 är att jobba häcken av mig. 

Dagens jobb

Idag har jag alltså spenderat några timmar tillsammans med kund och kamera i Karlskoga. Förutom tre fina människor, hösten och ett gäng kossor fastnade även en häst (eller två) på… ja… minneskortet.

 

 

Rullet

September är en ganska fantastisk månad för Spik, till bredden fylld av roliga jobb!

Snart ska jag packa in mig och kameran i bilen och rulla mot Karlskoga. Där står en profilfotografering på schemat, och i det här härliga höstvädret kan det bli precis hur bra som helst. Och det ska bli roligt att säga hej till mina gamla kollegor.

Igår träffade jag och mina bokomslagsskisser vår uppdragsgivare för andra gången, och jag var så glad och lättad när han förstod och gillade mitt tänk. Nu hoppas jag bara att författaren också gör det. Ni får såklart se hur det blir när det är klart.

Nästa vecka ska jag vara på bokmässan i Göteborg hela veckoslutet, det blir en hel del kamerajobb även där. Jag har aldrig varit på bokmässan förut – och jag är så himla förväntansfull och peppad.

 

Mule och mage

Åh, vad det är härligt och häftigt med hedersuppdrag!
I kväll har jag stått på en stubbe, i ett dike med grönt hästdreggel över hela armen och plåtat en mage. (Och en människa. Och en häst.)

Fint som snus.

Mannen utan ryggrad

Det här jobbar Spik med just nu:

En bok, som är bra och absolut läsvärd. Den kommer ut i september, och då tycker jag att du ska köpa och läsa den. Mellan pärmarna går man igenom frustration, glädje, sorg och lättnad. Och det känns skönt mest hela tiden.

Här kan du förhandsboka boken.
Här kan du läsa mer av författaren.
Och om du är journalist, bokbloggare eller något annat kul tycker jag att du ska höra av dig hit.

Hard hard work work

På jobbfronten är det en hel del nytt just nu:

  • Den här veckan är min sista vecka på Karlskoga kommun. Vill (och kommer säkert att) gråta av sorglighet, för det är så himla bra här. Jag har bra arbetsuppgifter, utvecklas skitmycket mest hela tiden och har så fina och kloka kollegor att jag inte riktigt kan förstå hur jag ska klara mig utan dem (och hur ska de klara sig utan mig?).
  • Men! På måndag börjar jag jobba på Karlstad kommun i stället. Det är ett kort jobb som sträcker sig över juli, men kul ändå. Och vem vet – kanske kommer de att inse att jag är oumbärlig? Jag kommer att ha ungefär samma arbetsuppgifter som nu, och det är en roll som jag har blivit väldigt trygg i. (Bara det att jag kan 1) åka moppe till jobbet, 2) sova en timme till på morgonen och 3) komma hem en timme tidigare på eftermiddagen känns helt fantastiskt.)
  • Spik jobbar för tillfället med ett superspännande uppdrag för Norlén & Slottner, som sträcker sig till september. Det är mest press och PR och så himla roligt att jag nästan smäller av.
  • Jag vill sälja saker! Det är ju så himla roligt att betala moms. Hehehee. Så snart som möjligt ska jag ta reda på vad jag vill sälja och hur det ska gå till rent praktiskt. Just nu känns kort och saker man har på väggen väldigt nära till hands, men jag kan tänka mig allt från USB-minnen till linnen. Och jag behöver någon att spåna med – tipsa gärna!
  • Under sommaren kommer Spik att göra en flörtkampanj för att charma några nya företag. Det är faktiskt inte riktigt klokt att jag har haft sån tur att jag hittills inte har behövt att lyfta ett finger för att få in jobb, något som gör att jag känner mig väldigt lyckligt lottad och bortskämd. Mitt nätverk = the very best ♥