Ibland älskar man sin skrivare mest av allt

Under helgen har jag gjort de här roliga små korten:

Jag köpte visitkortspapper på Clas Olson, gjorde en mall i InDesign, trollade fram en QR-kod och skrev ut på min nya, fina, trevliga skrivare.

Den heter Epson Expression Photo XP-750 och kan typ ALLT. Den har wifi och minneskortläsare och menyer jag förstår. Den kan printa på kuvert, CD-skivor, specialpapper, fotopapper – i alla möjliga udda storlekar, plus att den kan scanna och kopiera. Dessutom har den 6 olika färgpatroner och jag behöver aldrig komma ihåg en enda krånglig kod, utan bara köpa de med en elefant på. Så briljant! I love it very, very much.

Skrivare har tidigare varit en sån där grej jag undviker, för det finns ingenting i världen som kan framkalla samma reaktion hos mig som en skrivare som krånglar. Jag blir helt svettig bara jag tänker på alla gånger jag har stått och slitit mitt hår med tårarna sprutandes av frustration över en jäkla skrivare…

Hur som helst, den här är bäst och jag kan varmt rekommendera den. QR-koden fixade jag hos Visualead.com och det är gratisvarianten. Om man skannar den så kommer man till… Ja, vad?

 

Dessa cravings…

Åhå, vilka fina handväskor, tänker du.
HAH! säger jag.
För det är så himla mycket bättre än fina handväskor – det är fina kameraväskor.
Som är praktiska, snygga och som rymmer allt man kan tänkas behöva.

Väskorna är från Jill-E, Kelly Moore och Pompidoo, och finns att köpa på fotobag.se. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag ska kunna bestämma mig för vilken jag helst vill ha. Och som tur (?) är ligger deras lager så nära mig att vi har samma postnummer.

Jag kanske måste ringa och fråga om jag får komma och klämma lite…

Smart tjej

När man redan i sängen har en plan för dagen, var man ska åka, vad som ska handlas, olika julklappsalternativ och en hyffsad tidsplan.

Och sen ba: *Är wonder woman och slänger in en tvätt i maskinen*

Och sen ba: *Har inga kläder att ta på mig, alla snurrar runt i maskinen*

Sammanfattning: Jag är ett geni.

 

Nu: Planera om och radera cirka en miljard spamkommentarer om viagra, lån, levitra, cialis och andra könstiga grejer jag inte behöver. 

Kom igen, people in Almedalen – upptäck hästkrafterna!

En halv miljon svenskar rider regelbundet. 460 ridskolor erbjuder idrott, friskvård, terapi och är unika ledarskolor. Dessutom tillhör ridsporten de starkaste medaljkandidaterna inför stundande OS i London.
Ändå är framtiden för svensk ridsport hotad.
Under många år har ridsporten missgynnats bland annat när det gäller anläggningsbidrag i en rad kommuner. Fortsätter utvecklingen kan ridsporten dra sin sista suck som folkrörelse om fler inte fattar ”galoppen”.

I morgon kan makthavare, beslutsfattare, politiker, lobbyister och den intresserade allmänheten i Almedalen prova att fatta galoppen och känna kraften.

På hemsidan uppmanar de att ”Testa ridmusklerna och upptäck kraften i en av Sveriges största ungdomsidrotter när 100-åringen Svenska Ridsportförbundet galopperar in i Almedalen med världens snabbaste fullblod.”

Saker jag tänker på

Ibland vill jag dra igång en webbshop. Med olika saker jag har formgett själv, och väl valda guldkorn från andra snygga och smarta människor. Jag tänker typ… saker att ha på väggen, saker att ha på skrivbordet och saker att ha i handen. Allt från konstkort och tygkassar till kylskåpsmagneter, telefonfodral och anteckningsblock.
I min hjärna har jag en vision av komplett succé.

Och ni ba: Yada, yada. What’s stopping you?
Och jag ba: Not much, faktiskt. Ska nog ta tag i det här lite. Om jorden inte går under i december kanske det blir en webbshop i början av 2013.


 

Informatörsdagen 2012

Jag tycker väldigt mycket om Bo Bergström. Senast jag var på en av hans föreläsningar började jag gråta eftersom allt han sa var så bra och rätt och fint. Idag kunde jag turligt nog hålla mig sansad. Föreläsningen fokuserade på bilders språk och uppbyggnad samt samspelet mellan text och bild.
Här får ni en glimt av mina anteckningar:


Nästa föreläsare var Nina Wadensjö, informationschef för Socialdemokraterna. Hon har haft en hektisk ganska period det senaste halvåret… Hennes fokus låg på kriskommunikation (no shit?), mediedrev (och hur man känner på sig att de är på gång) och hur man hanterar journalister (man ger dem värme och kaffe när deras redaktionschefer är svin). Nina framstår som mycket sympatisk, klok och jordnära och jag tyckte om henne ganska omedelbart.


Sedan var det Hanna Stjärnes tur att inta podiet.
Hanna har en gedigen mediekarriär både bakom och framför sig, och är sedan 2011 VD för UNT-koncernen. Hon har också tagit fram Framtidsutredningen (finns att läsa här) och det var just framtidens information som föreläsningen fokuserade på. Mycket, mycket spännande och intressant!
I kristallkulan visades bland annat med framtiden kommer större krav på öppenhet – och för den som inte är öppen kommer det att bli allt svårare att dölja vad man gör och inte gör.

Björn Starrin var årets moderator, och han var rolig. Hans blotta uppenbarelse är liksom rolig. Det kändes verkligen som att han var en riktigt skön kontrast till föreläsare och publik och akademieliten.

Jesper Falkheimer är docent och verksam vid Lunds Universitet, där han också forskar. Han är särskilt intresserad av kriskommunikation, och föreläsningen handlade om organisationskommunikation. Han visade flera intressanta, aktuella och inaktuella modeller och teorier, men bäst av allt var nog hans budord:

(Vid punkt 6 på listan sa han ”Släpp kontrollen! Släpp den grafiska profilen och improvisera!” och hela publiken drog efter andan av fasa, innan han skrattade och sa ”Skoja bara!” Lättnaden efter det var fantastiskt fin…)

Han ser dessutom lite ut som en rockstar, kan jag tycka:


Efter Falkheimer var det bara en talare kvar;
Marcus Birro.
Och där tog min motivation slut. Jag trivs nämligen ganska bra med den bild jag har av honom, och har inget emot att behålla den – så jag åkte hem och tog med hundarna på en långpromenad i stället.

(Jösses vad jag kände att jag framstod som trångsynt nu. Det är jag inte. Men jag var inte alls sugen på att spendera närmare en timme till i Aula Magna och hundarna behövde verkligen gå ut.)