C-uppsaten är godkänd och jag tänker fira tills jag tröttnar.
Så himla fint!

För de som inte vet vad den handlar om, tänker jag bjuda på det allra första avsnittet;

”Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet.”

Ines Uusman, 1996, IT-minister

För 15 år sedan uttalade sig den svenska IT-ministern om internet enligt ovan. Sedan dess har det hänt oerhört mycket. Sociala medier, ständigt förnyade tekniska möjligheter, surfabbonnemang till mobilen och den ständigt återkommande kommentaren ”Jag såg det på Facebook” har öppnat upp för ett nytt kapitel när det gäller kommunikation, inte minst mellan offentlig förvaltning och medborgare. Dagens sociala medier som Facebook, YouTube, Twitter, Flickr och bloggar har skapat nya vägar för sociala nätverk och kommunikation och används av miljontals människor i hela världen (Kaplan och Haenlein, 2009). Med andra ord har offentliga förvaltningar möjlighet att hitta fler och nya vägar att kommunicera med sina medborgare, men trots möjligheterna använder många svenska kommuner ändå inte sociala medier i sitt kommunikationsarbete.

I slutet av 2010 utförde Sveriges kommuner och landsting (SKL) en kvantitativ undersökning bland Sveriges kommuner och landsting om användandet av sociala medier. Undersökningen visade att 60 % av de svarande använder någon form av sociala medier i sin externa kommunikation, och att det huvudsakliga syftet med kommunikationen är dialog med medborgare, följt av nyhetsförmedling och omvärldsbevakning. De flesta kommuner och landsting svarade att Facebook är den kanal där öppenhet och möjlighet till dialog upplevs starkast.

Bland slutsatserna i deras undersökning finns en efterfrågan på handfasta tips och riktlinjer för att arbeta med sociala medier. SKL har gett ut juridiska riktlinjer, men det finns ingen generell policy för kommuners externa kommunikation i sociala medier.

De kommuner som svarade att de inte använde sociala medier angav att orsaken främst var att de planerade att börja, men att de inte hade kommig igång. Resursbrist var det näst populäraste svarsalternativet på den frågan. De aktiva kommunerna uppmanar till användning av sociala medier, men påtalar vikten av att börja med att ta fram strategier och riktlinjer för arbetet först.

Därför har vi har valt att skriva vår c-uppsats om hur tre olika kommuner arbetar med sina strategier och riktlinjer för kommunikation i sociala medier. Detta för att visa hur arbetet med att utforma en strategi kan gå till, vilka perspektiv de tre kommunerna som vi har träffat utgår ifrån, vad som är viktigt för dem, vilka resurser deras arbete kräver och vilka erfarenheter de kan dela med sig av. Vi har valt att inte analysera de olika strategierna, utan genom intervjuer med kommunernas facebookansvariga enbart diskutera strategierna och vikten av att ha strategiska dokument. Utifrån våra forskningsresultat har vi sedan tagit fram rekommendationer med viktiga punkter om vad man bör veta innan man som kommun eller annan statlig förvaltning börjar använda sociala medier. De riktlinjer som tidigare tagits av fram olika myndigheter (SKL, e-delegationen, datainspektionen) gällande sociala medier är baserade på juridiska aspekter som enbart tar upp hur kommunikationen och informationen ska hanteras, men inte hur man faktiskt kan kommunicera och föra dialog med sina medborgare i de nya kanalerna. De kommuner som finns representerade i vår uppsats är Karlskoga, Örebro och Karlstad. De arbetar med sociala medier på olika sätt utifrån de strategier de själva har utformat. Strategierna är utformade efter SKL, e-delegationen och datainspektionens juridiska ramverk, men har också formats utifrån kommunernas egna mål, syfte och resurser. I vår uppsats fokuserar vi på hur kommuner kan utforma en strategi för kommunikation med medborgarna, men också förhålla sig till de juridiska aspekterna.