Rapport från den bistra verkligheten:
Jag är tillbaka i Värmland och firade detta med att tappa min telefon. Jag tappar mobiltelefoner stup i kvarten, och oftast har jag tur. I det här fallet innebar tappet ett nytt rekord för spruckna displayer.

Antal spräckta displayer 2011: Tre stycken, fördelade på två olika telefoner. 100% med andra ord.

Jag lyckades faktiskt spräcka displayen på min Wildfire, muta min fantastiske make att byta den – för att sedan spräcka den en gång till. Och nu har jag alltså spräckt displayen på den telefon jag har fått låna av den fantastiske maken. Med två tidigare gula kort är det med andra ord utvisning för min del.
Det finns inte en smartphone i världen som kan överleva mig, däremot kan jag få drömma om den:

• Det finns bilar som har skottsäkra glasrutor. Det finns fönster med okrossbara glasrutor. Sånt ska min mobil ha. Och ett displayskydd on the top.
• Gummi! Så himla mycket gummi ska den ha. Gärna någon unik gummiblandning som fäster fint mot hud och som studsar mot marken.
• Rustning kanske vore något annars? Eller ett hårt skydd man drar ner för displayen när telefonen inte används. Persienn kanske?
• Ergonomiskt grepp, för att den ska vilja stanna i handen.
• Inbyggd, självutlösande fallskärm. Alternativt inbyggt, självutlösande pansar. Som ett litet bältdjur liksom.