Jag leker journalist

Idag har jag lekt journalist.
Jag tog mitt block, min kamera och min diktafon, åkte till Skutan på Skutberget och intervjuade Robert.

Han är en fin försökskanin, måste jag säga. Och en bra kock..!
Åk dit och ät när ni har möjlighet.

Förresten!
Diktafon = mycket, mycket trevlig liten manick.
Jag köpte min på eBay för en spottstyver.

Gratis är godast

Oj, som vi har diskuterat och klurat över just det här, som DN skriver om idag.

Vad händer om tidningar börjar ta betalt för nyheter på internet?
Vilka kan tänka sig att betala? Hur mycket kan de tänka sig att betala? Borde inte annonsintäkterna vara större än intäkterna från betalande läsare, egentligen? Varför ska vi betala?

Brittiska The Times började ta betalt i juni. Idag berättar DN att trafiken på deras hemsida har minskat med 90 % sedan dess.
Den siffran rimmar ganska fint med det här resultatet:

Och vad tror jag?
Jag tror inte att det är realistiskt att vi skulle köpa nätnyheter. Det kan fungera, till viss del. Om en viss del eller en viss procent av tidningen och nyheterna på nätet var någon form av betaltjänst eller prenumeration skulle det eventuellt fungera, men priserna måste i så fall hållas nere.
Jag tror att vi som är födda på 80- och 90-talen är såpass bortskämda, lata och snåla att en betaltjänst sätter tvärstopp för vårt intresse. Vi vill ha saker gratis, serverade och helst inslagna i fina paket.