Informatörsdagen 2012

Jag tycker väldigt mycket om Bo Bergström. Senast jag var på en av hans föreläsningar började jag gråta eftersom allt han sa var så bra och rätt och fint. Idag kunde jag turligt nog hålla mig sansad. Föreläsningen fokuserade på bilders språk och uppbyggnad samt samspelet mellan text och bild.
Här får ni en glimt av mina anteckningar:


Nästa föreläsare var Nina Wadensjö, informationschef för Socialdemokraterna. Hon har haft en hektisk ganska period det senaste halvåret… Hennes fokus låg på kriskommunikation (no shit?), mediedrev (och hur man känner på sig att de är på gång) och hur man hanterar journalister (man ger dem värme och kaffe när deras redaktionschefer är svin). Nina framstår som mycket sympatisk, klok och jordnära och jag tyckte om henne ganska omedelbart.


Sedan var det Hanna Stjärnes tur att inta podiet.
Hanna har en gedigen mediekarriär både bakom och framför sig, och är sedan 2011 VD för UNT-koncernen. Hon har också tagit fram Framtidsutredningen (finns att läsa här) och det var just framtidens information som föreläsningen fokuserade på. Mycket, mycket spännande och intressant!
I kristallkulan visades bland annat med framtiden kommer större krav på öppenhet – och för den som inte är öppen kommer det att bli allt svårare att dölja vad man gör och inte gör.

Björn Starrin var årets moderator, och han var rolig. Hans blotta uppenbarelse är liksom rolig. Det kändes verkligen som att han var en riktigt skön kontrast till föreläsare och publik och akademieliten.

Jesper Falkheimer är docent och verksam vid Lunds Universitet, där han också forskar. Han är särskilt intresserad av kriskommunikation, och föreläsningen handlade om organisationskommunikation. Han visade flera intressanta, aktuella och inaktuella modeller och teorier, men bäst av allt var nog hans budord:

(Vid punkt 6 på listan sa han ”Släpp kontrollen! Släpp den grafiska profilen och improvisera!” och hela publiken drog efter andan av fasa, innan han skrattade och sa ”Skoja bara!” Lättnaden efter det var fantastiskt fin…)

Han ser dessutom lite ut som en rockstar, kan jag tycka:


Efter Falkheimer var det bara en talare kvar;
Marcus Birro.
Och där tog min motivation slut. Jag trivs nämligen ganska bra med den bild jag har av honom, och har inget emot att behålla den – så jag åkte hem och tog med hundarna på en långpromenad i stället.

(Jösses vad jag kände att jag framstod som trångsynt nu. Det är jag inte. Men jag var inte alls sugen på att spendera närmare en timme till i Aula Magna och hundarna behövde verkligen gå ut.)

Om murar, främlingar, intryck och kommunikation

Igår var jag på MKV-mingel, ett event för lärare och studenter inom medie- och kommunikationsvetenskap.
Det var fint.
Vi fick pizza, musik och en föreläsning med en entusiastisk man vid namn Tomas Jansson.


Föreläsningen var skitbra.

Det började med att han flyttade om alla personer, så att ingen längre satt bredvid någon de kände.
Han talade om värderingar, vem man väljer och varför, om intryck och tillit, fasader och självkännedom. Och om vikten av att lyssna.
Men mest pratade han om murar. Kommunikationsmurar mellan människor – vad som bygger dem och vad som river dem.

Och eftersom det var så himla bra och smart och viktigt så delar jag med mig av mina anteckningar.
Jag har anteckningsmani. Jag skriver anteckningar efter helt egen struktur, med pilar och bilder och gubbar och olika färger, med en hopplös handstil som ingen annan än jag själv kan läsa:

Därför är vi glada att det finns photoshop: