Vi har lyssnat på avsnitt 2 (Christoffer Appelquist) och 7 (Lina Thomsgård), och båda har varit så himla bra. Jag älskar att lyssna på folk som berättar saker. Med hjärtat och ur hjärtat. Lite ärligt och rått och vackert. Och det får man när man lyssnar på Värvet.

Igår, när vi lyssnade på Christoffer Appelquist, kände jag mig både lite borta och lite hemma. Han bor i Sunne, och det blir inte mer hemma än så. (Men han pratar skånska vilket känns väldigt borta.) Hur som helst pratade han om att vara en go-getter, om antijante och att ta vad man vill ha. Om att se sig själv i spegeln och känna sig tjock, vilket är en känsla som äter upp allt det andra som någonsin känts bra. Om att känna sig smart. Om att levla upp. Om att inte vänta på att någon ska fixa något, utan att göra det själv.

När jag blev arbetslös i höstas gick jag inte till arbetsförmedlingen. Jag har inte varit på arbetsförmedlingen sedan jag var 19. När jag blev arbetslös i höstas startade jag ett eget företag. 
För mig är det nämligen helt naturligt och självklart att mitt arbete är mitt ansvar. Jag kan inte förlita mig på att någon annan ska servera mig jobberbjudanden. Jag kan inte utgå ifrån att det ordnar sig, eller att någon annan eller systemet eller Moder Svea herself kommer att ta hand om mig.

Det betyder inte att det faktiskt är så det har varit många gånger. Jag har ett alldeles fantastiskt kontaktnät, och där finns det så himla många möjligheter och där är det högt i tak. Tack vare nätverket har jag fått möjlighet att nappa på olika erbjudanden, och då känner jag mig bortskämd och så lyckligt lottad att jag nästintill förvandlas till en heliumballong. Å andra sidan har jag själv ansvar för skapa ett nätverk, att samla på fina människor och att ge av mig själv så att jag kanske kan få något tillbaka.

Idag finns det 53 jobb att söka med titeln ”Informatör” eller ”Kommunikatör” på Platsbanken. I hela Sverige. Och vartannat jobb finns i Stockholm. Jag kan inte direkt påstå att det är en blomstrande arbetsmarknad inom min bransch.
Men jag har valt det här.
Och jag vill det här.
Och jag kommer att armbåga mig fram, eftersom det är mitt eget förbannade ansvar att göra det bästa av mitt liv.

Är så sjukt nöjd med min insats igår.
Sprang på den överraskande bra tiden 11 låtar.

Jubel!

Dix:  Du som vet allting, kan du förklara varför jag precis mötte en springande man med en fackla i handen – på E18!?

Lisa: Ja, det kan jag faktiskt.

Och sen följde en kort genomgång av World Harmony Run (som jag kunde ge utan att googla. Lite galet, ändå. Bra grej med att jobba på en kommun = man vet allt.)

Varsågoda att bli imponerade.

• Det regnar och är kallt och grått.
• Jag fryser och är gnällig.

Känner därmed mig plötsligt (men inte helt otippat) väldigt opepp inför morgondagens Vårrus pga detta:

WÄH!

Och att få höra den här skiten med att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder är typ det värsta jag vet (efter champinjoner, djurplågare, mobbare and so further and so on)

Den högst paralyserade (OBS! Ej överdrift!) stunden efter att jag har målat naglarna och är så fullt upptagen med att vänta på att de ska torka att jag inte kan göra något annat, verkligen inte något annat, eftersom jag inte vill att det smetar eller skavs eller blir jack.

Det är en väldigt meditativ stund, vill jag lova. Precis som blotta åsynen av vindkraftverk. Herregud vad jag älskar vindkraftverk!

Nagellack och vindkraftverk är balsam för min själ.

• Gått och lagt mig klockan strax efter 2. (Det är ju typ årets chock. När klockan har passerat 22 går det i regel inte att prata med mig, eftersom jag gäspar hela tiden.) Anledning: Läste de sista 300 sidorna i Eld och kunde inte slita mig. Den var bitvis så intensiv att jag var helt svettig.
• Jobbat lite på Värmlands Museum.
• Hämtat min nummerlapp som jag ska ha när jag springer (HAHAHA! Läs: Inte springer, snarare hasar. /Reds anmärkning) Vårruset. För den intresserade allmänheten: Jag har nummer 6667.
• Spenderat några minuter på att gå igenom bioåret 2012. Därmed också jublat lite (mycket) över att det kommer en ny Resident Evil-film i september. Zombier har en mycket märklig effekt på mig.
• Tänkt ”Tänk om jag hade haft kameran med mig nu” flera gånger. I morgon ska jag nog ta och rasta den lite.
• Suttit i Annsofis soffa och berättat allt om min ångest kring mat, kropp och sport. Hon tar så väl hand om mig och hanterar mig och min ångest på allra bästa sätt.
• Tagit med resten av flocken till stallet och gått lång skogspromenad, hållt Håkan i handen, kastat sten i Drömsjön och låtit hundarna härja som galna galningar från Galenstad.
• Köpt ett nagellack för att flaskan var snygg. Snyggare än själva lacket, faktiskt. Letar därmed fortfarande efter det ultimata lacket; orange, metallic och amazing.

Har för övrigt en bra luggdag.

Har varit hos frisörapan och fått en lugg.
Är plötsligt besatt av min egen spegelbild.
Kommer bli en luggpillare av sällan skådat slag inom en mycket snar framtid.

Sådär, varsågod för viktig info och nu kan ni få återgå till att fira valborg.
Själv ska jag sitta här och smeka luggen på ett närmast maniskt sätt…

Efter år av hård träning har jag verkligen blivit proffs på söndagar.
Den här till exempel:

Idag vaknade jag och Håkan tiiidiiigt, solen sken och fåglarna kvittrade, vi gick ut med hundarna tillsammans och sedan raka vägen tillbaks till sängen utan att passera gå. Två timmar senare kravlade vi ur sängen, åkte till Örebro, hämtade ett bord och fyra stolar, stannade på Max och delade på en lyxshake, kom hem till Karlstad, bar in bord och stolar i lägenheten, flyttade och vred och grejade tills det ”kändes rätt”. Sedan blev han plötsligt trött och jag plötsligt rastlös, så han la sig i  soffan och vilade medan jag åkte till stallet och tog en tur med min stolta polska springare (I solen! I skogen! I en och en halv timme! Lyxen! Njutningen! Träningsvärken!).

Därefter kom jag hem med mat, lagade mat och åt mat; Nötkött i helt fantastiskt god pepparsås med lite trattisar och mycket lök serverades med grön färskpasta, mozzarella och sallad. Dog en smula av godaste gott!

(Åt såklart vid nya bordet. Under kristallkronan. Med fina servetter och päronsoda i glasen. Så himla fint och festligt att jag nästan viftade på svansen av lycka och tillfredsställelse. Nu ska jag välja nytt nagellack och googla snygga frisyrer.)

Skruttig mobilbild på the object of my affection