Kategori: text

Den skrattande kvinnan längst bak i publiken gjorde såklart hela showen

Igår var jag och min man på stand up, Anonyma komiker var i Karlstad. Förutom männen/pojkarna på bilden var även Soran Ismail inbjuden.
Det var såklart roligt.
Stand up är roligt.
Och det är liksom själva grejen.

I nästan två timmar stod vi där (ja, stand up innebär tydligen att 90% av the audience stands up. Vem kunde ana?) och hade roligt och skrattade åt männen på scenen som skapade humor och komedi av livets mest allvarliga saker; grupptryck, kärlek, genus, monarki, rasism och samhället vi lever i.
Sorans bästa var om mysteriet kring varför män blir neandertalare i grupp; ”För varje kille som tillkommer försvinner en konsonant”. Mycket roligt.
Ola Söderholms grand finale var en önskan om att Kronprinsessan Victorias barn har downs syndrom och hur mycket det skulle gynna vår monarki att ha en mongokung. Tur för honom att han i alla fall var rolig innan det…
Ahmed Berhan var en positiv överraskning, mest på grund av att jag inte hade några som helst förväntningar, i sin tur på grund av att jag inte hade/har en susning om vem han är. Nu vet jag att han är rolig. Och lite läskig. Och att han älskar sprit.
Där ser man.
Kodjo var fantastiskt rolig. Och snygg. Och rolig. Och snygg. Han pratade mycket om fisar och alla skrattade gott och kände igen sig och det var sådär pinsamt/roligt som det blir när man pratar om fisar.
Björn Gustavsson var som ett enda stort antiklimax. Jag hoppas att det är meningen att det ska vara så, för att minska hypen kring honom och bevara hans goda mentala hälsa etc. (Men jag bara älskar karaktären Benjamin!)

Men det roligaste av allt var inte någon av männen på scenen.
Det roligaste av allt var kvinnan längst bak i publiken, hon som skrattade ett hysteriskt fulskratt som hördes över hela lokalen. Dessutom gärna några sekunder efter att alla andra hade skrattat färdigt, så att hon fick ett soloskratt och allas omedelbara uppmärksamhet. Och sen skrattade publiken igen, med och åt den lyckliga hyenakvinnan där bak. Det hela var en enda stor skrattfest och vi hade inte lyckats hälften så bra utan henne. Hon stal showen helt och hållet och satte guldkant på vår kväll.

Informatör eller kommunikatör?

Jag läste om det här på Kreafonbloggen och kände att jag ville utveckla och diskutera.

Den här frågan diskuterade vi en del under utbildningen.
Jag har gått Informatörsprogrammet (som tydligen har bytt namn till Information och PR) på Karlstads Universitet och jag vet att vi flera gånger funderade på varför det inte hette Kommunikatörsprogrammet.

Är det så att informatören står över kommunikatören i näringskedjan?
Jag tror att ”Informatör” innebär mer prestige, rent titelmässigt. Men jag tycker också att det är något gammaldags över titeln. Titeln ”Kommunikatör” känns behagligare och mer… uppdaterad. Det är trots allt förpacka just kommunikation och att kommunicera som är informatörens främsta uppgifter. Ändå hintar ordet informatör om någon som informerar, som i sin tur ger en hint om envägskommunikation. Och envägskommunikation hintar om något som onekligen känns väldigt obsolet såhär på 2000-talet.

Tydligen är det ganska många som tänker ungefär likadant:

I en medlemsenkät angående yrkesbenämningen som gjordes 1991 svarade sex av tio medlemmar att de arbetade med information. Tjugo år senare har det svängt och sju av tio medlemmar svarar istället kommunikation på frågan om de arbetar med information eller kommunikation.

 

Svensk ridsport är så stor – och så liten

Sedan Jerringpriset delades ut till en ryttare (ve och fasa, kors i taket, jösses amalia, hipp hurray, etc) har det varit en hel del tyck och tankar och jubel och smutskastning på nätet.

Det är väldigt många som har skrivit väldigt klokt, bland annat här, här, här, och särskilt här. Men så finns det även Lasse Anrell som är så urbota dum att jag vill (här står det något högst olagligt). Han har förvisso fått äta upp sina ord, ta emot tusentals väldigt arga mail och lite smått tagit tillbaka sina yttranden – men ändå.
På internet fortsätter män att förakta och smutskasta ridsporten.
Och vadå ridsport, förresten?
Det är ju ingen sport.
Det är ju inte ens en boll på plan.
Hur ska de någonsin kunna förstå något som är mer komplext än en sport med boll och mål?

Nåväl.
Sanningen är den att ridsport är en väldigt stor och väldigt liten sport. Förutom de 500 000 personer som faktiskt ägnar sig åt någon form ridning, kommer dubbelt på många i kontakt med ridsport genom dem. Det är föräldrar som skjutsar och engagerar sig, det är kompisar som följer med och tittar på, det är farmor som ställer upp i cafeterian på klubbtävlingarna, det är pojkvännen som gnäller medan han bär tunga vattenhinkar. Dessutom genererar svensk ridsport över 4 miljoner kronor i skatteintäkter varje år  – samtidigt som den skapar betald sysselsättning för motsvarande 10 000 heltidstjänster.
Däremot får ridsporten väldigt lite medialt utrymme och har ganska svårt att nå ut till exempelvis den delen av befolkningen som inte förstår sig på något som är mer komplext än en sport med boll och mål.

För att förtydliga ridsporten något har jag sammanställt en del statistik:

 

Här, här, och här kan ni läsa mer om forskningen kring att hästtjejer blir framtidens ledare, och här kan ni läsa mer om ridsportens utrymme i media.

En elefant glömmer aldrig

Jag älskar Internet.
På riktigt. Om Internet var en människa skulle jag antagligen vara lika galen som en galen Beatlesgroupie. Men allt kan inte bara vara regnbågar, smultron och rosa fluff – så nu ska vi prata om Internets mindre fina sidor; de vi själva väljer innehållet till.

Är du medveten om dina digitala fotspår?
Har du googlat dig själv någon gång? Vet du vad hittar?
Har du tänkt på hur ditt Facebook-jag ser ut och uttrycker sig? Kan du stå för det?

En elefant glömmer aldrig, sägs det.
Samma sak gäller Internet. Internet glömmer aldrig.
Du kan sluta använda nötta fraser som att ”det jag inte minns har inte hänt” eller ”det som händer i _______, stannar i ______”. Sanningen är snarare att ”om det inte finns på Internet kan inget veta om det”.
Men oftast finns det där.
En statusuppdatering på Facebook, en bild du taggats i, ett blogginlägg, en incheckning.
Jodå, det finns där.
De senaste åren har det flera gånger rapporterats om personer som fått sparken från sina jobb på grund av vad de har skrivit på Facebook, eller vad de har skickat för mail, eller vad de har bloggat om, eller vad deras arbetsgivare har hittat någonstans i något av Internets avlägsna hörn. Det här är inget som förvånar, egentligen.

Det som däremot gör mig förvånad är hur mina vänner gladeligen lägger upp allt från rövbilder till statusuppdateringar som ”Hatar det här! Kan det inte vara helg snart?” (helst på en måndag, under arbetstid) eller där de önskar alla sina ”nya och gamla ligg ett gott nytt jävla år”. Det ska inte behöva krävas en kandidatexamen i medie- och kommunikationsvetenskap för att förstå att det varken är snyggt eller smart. (Och att den där rövbilden kan komma att bita dig just i röven.)

Ska vi försöka göra 2012 till året då svenska internetanvändare blev lite smartare?
Snälla?

Några tankar om sökordsoptimering (SEO)

Sökordsoptimering (eller SEO som de koola branschtyperna säger) kommer från engelskans Search Engine Optimization, som egentligen betyder Sökmotoroptimering. Men eftersom det faktiskt handlar om att optimera sökorden och inte sökmotorn, så ja… Du fattar.

Sökordsoptimering handlar om hamna högt upp i den mer eller mindre oändliga listan av sökresultat. Om man till exempel googlar ”Snygga visitkort” får man upp drygt 140 000 resultat. Forskning om eyetracking visar att sökaren oftast inte ens klickar sig vidare till sida två… För att hamna högt upp bland de resultaten får man alltså vara lite slug.
Här kommer därför en lista på hur man kan vara lite slug:

  • Hemsidans innehåll är såklart viktigast, eftersom ord som inte står med på hemsidan kan inte dyka upp i resultatlistan. Statiska texter, som sidans titel, beskrivning, presentation och så vidare är givetvis också viktiga.
  • Google gillar texten som upprepar sökorden, som till exempel; ”Letar du efter snygga visitkort? Vi kan hjälpa dig att designa snygga visitkort! Hur snygga visitkort du vill ha är helt upp till dig. Vi har levererat snygga visitkort till nöjda kunder sedan 1800-talet. Snygga visitkort är viktigt för bla bla bla”.
  • Ingen annan gillar såna texter, eftersom de är värdelösa att läsa. Och eftersom Google inte är den som ska köpa snygga visitkort, är det bra att lägga mer energi på läsbarheten än träffbarheten när det gäller text och innehåll på hemsidan.
  • Däremot kan det vara smart att markera relevanta ord i innehållet, som till exempel ”visitkort”. Och att ha bra och tydliga menyer, rubriker och kategorier med rätt titlar. Google kan nämligen se vilka ord som är feta och viktiga. Google är jäkligt smart…
  • Tänk ut varianter på sökorden. ”Snygga visitkort” kanske inte är det enda du ska satsa på, utan variera med andra termer. Det kan även vara stilrena, häftiga, billiga, designade, glittrande – eller varför inte unika visitkort? Täck lite mer yta.
  • Sätt sökbara rubriker och beskrivningar på hemsidans bilder! Skippa konstiga filnamn och döp bilderna till något smart i stället.
  • Om sidan är länkad från andra sidor och bloggar ger det lite extra bonus i resultatlistan.
  • Köp sökord.