Här sitter jag och scrollar i sidled

Okey.

Snart ska vi prata om hur jävla underbart mitt liv är för tillfället.
Jag mår alldeles förträffligt och det känns som att jag är på rätt ställe just nu. Och med rätt ställe menar jag typ i alla dimensioner och på alla sätt.

Nu sitter jag på mitt kontor, med mina fina kollegor och en arbetsuppgift som kommer att ta huuur låååång tid som helst att göra klar (den ska vara färdig senast på onsdag nästa vecka…) och håller på att dö av förtjusning varje gång jag tänker jag på att jag har en sprakny iMac framför näsan. Det känns superlyxigt och skärmen är så jäkla stor att man nästan hinner bli åksjuk medan blicken färdas från hörn till hörn. För att inte tala om att den har världens smartaste mus. Den är nog till och med lite smartare än mig, eftersom jag känner att jag skulle behöva ha något slags förarbevis för den.

Eeeeh.
Ja.

Bra liv!
Nu ska scrolla lite mer i sidled.

Adjö!

Hur ska vi fira?

Det här med att jag helt plötsligt börjar jobba i morgon, efter månader av svettig ångestvandring i arbetslöshetens öken. Jag kan nästan inte förstå vidden av hipp hurra och halleluja, men det är ju alldeles fantastiskt och jag känner spontant att detta måste firas.

Helst med pompa och ståt.
Tårta och ballonger, bubbel i glaset, confettikanoner och gärna minst en prickig ponny.

ballonger

Jag är så lycklig! ♥

Arbetsglädje och jobbångest

Nådens år, 2012. 
En tillbakablick trots att det bara är ett snabbt ögonkast över axeln, ungefär som en koll i döda vinkeln innan man svänger ut i omkörningsfilen…

Glädje och ångest har varit årets ledord.
Arbetsglädje och jobbångest. Jag har aldrig tidigare haft så roligt när jag har jobbat, och så mycket ångest när jag inte har gjort det. Jag är oerhört dålig på att vara arbetslös.
Under hösten köpte jag och min man ett hus strax utanför stan, renoverade som galningar och flyttade in i slutet av november. Det är jätteroligt och vi är lyckliga över att kunna bo i hus och göra mycket själva, men båda var fyllda av förändringsångest innan vi väl var på plats och kände att det var vi och vårt.
Jag har också lärt känna nya människor som lyfter mig och ger mig precis den energi jag behöver. Det är så skönt att känna sig omgiven av kärlek och vänskap och stöd, jag har verkligen världens bästa vänner! Vi peppar och pushar och lånar ut bekväma axlar när det behövs.

Vad jobbade jag med då?

På Karlskoga kommun lärde jag mig massor, hade suveräna kollegor och de roligaste arbetsuppgifterna någonsin. Alltid prestigelöst och utmanande; från att skriva pressinbjudan och att göra trycksaker till att plåta nybakade studenter och klistra etiketter på små burkar med såpbubblor. Jag började på kultur- och föreningsförvaltningen som vikarie, men fick sedan en egen tjänst på KS och hörde till staben. Tyngdpunkten låg på att jobba med webben tillsammans med webbredaktören. Jag fick stenkoll på Funkabodastrukturen och ansvar för flera rubriker.
Spik jobbar fortfarande för Karlskoga kommun emellanåt.

Sedan jobbade jag på teknik- och fastighetsförvaltningen på Karlstads kommun. De behövde hjälp med den nya webbplatsen – både innehåll, struktur och kvalitetsgranskning men mest med funktionen Jämför Service. Jag hade mycket att göra, men kände mig ändå rastlös. I efterhand vet jag varför: Jag ville göra mer. Ha mer bredd. Under serverunderhåll och uppdateringar fick jag jobba med kameran. Det innebar mycket frihet (jag fick en lista på motiv som jag fick tolka precis hur jag ville) och mina bilder syns på deras sidor. Här är en.

Mitt i projektet fick jag lunginflammation och var sjukare än någonsin tidigare i hela mitt liv. Fy tusan, vad det var synd om mig! Jag fick oroväckande hög feber, mycket penicillin och låg i soffan och hostade slem i flera veckor. Bläh.

Under tiden jag har jobbat heltid har Spik vilat sig i form, men under hösten har det hänt grejer. Jag gick precis igenom alla fakturor jag har skickat och känner mig nöjd. Det är mitt första år som egen företagare och jag känner en enorm stolthet över min lilla bebis. Några av de uppdrag Spik har fått under året är profilfotograferingar och porträttfotograferingar, trycksakproduktion av olika slag för olika företag, bokomslag, marknadsföring, en fantastisk rolig grafisk profil och administration av olika sociala medier. Och när jag var klar med jobbet på teknik- och fastighetsförvaltningen på Karlstads kommun (och bland annat alla 137 lekplatser var inlagda och jämförbara) fick Spik ett liknande uppdrag, men på Barn- och ungdomsförvaltningen.

På måndag har Spik sitt första jobb för 2013, då ska jag till Karlskoga. Och sen får vi se vad som händer.

Jag har som mål att skicka dubbelt så många fakturor 2013 som 2012. Inte nödvändigtvis för dubbelt så mycket pengar. Jag har också som mål att fotografera mer, helst för magasin. En önskan är en anställning, den behöver inte vara 100 % eller ens 75 %, men jag vill jobba. (Och något är allvarligt fel i det här samhället när en anställning är en önskan. Det finns sinnessjuka mängder arbetskraft som tynar bort i Sverige, bara för att ingen sätter kraften i rörelse. Det är så hemskt och tragiskt.)

Mitt allra främsta mål för 2013 är att jobba häcken av mig. 

Jobbet och livet

Hej vänner!

Nu är både Karlskogas och Karlstads nya webbplatser lanserade, och jag har varit med i arbetet med båda. Hipp hurray! Så himla kul att se det färdiga resultatet, och så himla skönt att alla 137 lekplatser och 75 förskolor och alla andra enheter jag har pillat med är inlagda och klara och jämförbara. Gött!

Idag har jag varit på RAMP. Och herregud vad jag älskar RAMP!
Det är så bra, så bra. Den här gången träffade jag på så himla mycket fint och förträffligt folk, fick tips och kärlek och gott fika. Den allmänna peppen just nu = skyhög!

I morgon ska jag använda den peppen till att måla tvättstugan i vårt hus och sedan besöka Eurovator för festligheter.

Dagens jobb

Idag har jag alltså spenderat några timmar tillsammans med kund och kamera i Karlskoga. Förutom tre fina människor, hösten och ett gäng kossor fastnade även en häst (eller två) på… ja… minneskortet.

 

 

Rullet

September är en ganska fantastisk månad för Spik, till bredden fylld av roliga jobb!

Snart ska jag packa in mig och kameran i bilen och rulla mot Karlskoga. Där står en profilfotografering på schemat, och i det här härliga höstvädret kan det bli precis hur bra som helst. Och det ska bli roligt att säga hej till mina gamla kollegor.

Igår träffade jag och mina bokomslagsskisser vår uppdragsgivare för andra gången, och jag var så glad och lättad när han förstod och gillade mitt tänk. Nu hoppas jag bara att författaren också gör det. Ni får såklart se hur det blir när det är klart.

Nästa vecka ska jag vara på bokmässan i Göteborg hela veckoslutet, det blir en hel del kamerajobb även där. Jag har aldrig varit på bokmässan förut – och jag är så himla förväntansfull och peppad.

 

Mannen utan ryggrad

Det här jobbar Spik med just nu:

En bok, som är bra och absolut läsvärd. Den kommer ut i september, och då tycker jag att du ska köpa och läsa den. Mellan pärmarna går man igenom frustration, glädje, sorg och lättnad. Och det känns skönt mest hela tiden.

Här kan du förhandsboka boken.
Här kan du läsa mer av författaren.
Och om du är journalist, bokbloggare eller något annat kul tycker jag att du ska höra av dig hit.