Jag (eller ”my body and mind”) behöver ett vissa antal sömntimmar för att orka med livet och dagarna. Helst 8,5 men jag brukar hamna på drygt 7. Jag får lite ångest varje kväll om klockan blir över 22 och jag inte ligger i sängen då, eftersom jag vet när jag behöver gå upp och hur många timmar det är dit.
Och jag är egentligen inte särskilt morgontrött, det är bara det att jag älskar min säng. Jag kan ligga klarvaken i sängen och bara njuta av att ligga i sängen i stället för att snooza på ett mer klassiskt sätt. Och jag spenderar gladeligen tid i sängen, oavsett vilken tid på dygnet det är och har ibland sängen som kontor när jag jobbar. Mmm… sängen. ♥
Med detta sagt har jag nu 24 minuter på mig att gå upp, klä på mig, sminka mig, äta frukost och gå ut med hundarna.
Tur att jag är någon slags wonder woman.
Egentligen vill jag inte ha en sån där blogg där allt bara är fantastiskt och underbart hela tiden, men just nu är jag så nöjd och till freds med min tillvaro att det finns risk för det ändå. Så kan det gå när man inte är uppmärksam.
Bra saker i mitt liv just nu:
Jag har ett jobb. Ett jobb som är så bra och stimulerande och roligt och varierande att det känns rent av bortskämt.
Spik har gjort sitt första bokslut och det visade fina siffror. Jag har en skrapat ihop en bra buffert, jobben rullar in på lagom låg nivå och jag är så glad och stolt över att jag har mitt lilla företag.
Jag älskar att bo där vi bor. Lantligt, men när stan. Vi har en trädgård som håller på att vakna till liv, få men bra grannar, hästar åt alla håll, en helt fantastiskt fin promenadskog, snygga tapeter och projekt att ta tag i. (Inköp av gräsklippare, till exempel…) Att ta hundarna på en kvällspromenad är en ren fröjd, vi kan gå hur långt vi vill och ibland möter vi rådjur eller hästar – men oftast möter vi ingen alls. Det är vi och skogen och fåglarna som kvittrar.
Jag har kommit igång med träningen. Jag jobbar med kroppen i stället för mot den och det känns så jäkla bra.
I morgon kommer min nya träningskompis. Det är en mountainbike och jag ser en rolig och aktiv sommar framför mig. Min vision innehåller även del blod, svett och tårar – men det kommer alltid att vara värt det, det är jag säker på. Jag ser så mycket fram emot att lära mig cykla på ett nytt sätt, att klara branta backar och bli starkare och mer uthållig för varje dag som går.
Idag var det över 20 grader varmt i Karlstad. Jag och min man åt lunch tillsammans (den händer cirka aldrig någonsin på vardagarna i vanliga fall) och efter det köpte jag en klänning med prickig krage och prickig kjol och en liter jordgubbar (för bara femton spänn!) innan jag återvände till stadshuset. Jag bytte om till klänningen när jag kom till mitt kontor och mumsade i mig jordgubbar hela eftermiddagen och kände bara att ”Herregud vad det är bra ändå, det här livet.”
Söndagar alltså, det är bra dagar det.
Idag har cyklat långt på cykeln, dushat länge i duschen, gått långpromenad med dogsen och nu tänkt länge på vad jag vill äta ikväll.
Under tiden jag har tänkt på mat har jag pratat länge i telefon med Annsofi och beskurit både rosor och paradisäppelträd i trädgården. (Eller ja, jag gick bananas med sekatören i alla fall. Det återstår att se om de överlever.)
Nu har hundarna somnat i sängen och jag ser i spegeln att min lugg ser ut att sitta på Nick Carter år 1998. Hahaha, fan vad fult! Måste åtgärda detta asap.
Igår var jag och Håkan ute och finåkte i pappas jagga.
Jag kommer alltid att vara en biltjej. Kurrar liksom av välbehag varje gång jag ser en polerad raggarbil eller en pigg och glad Volvo Amazon i originallack.
…som Maggio sjunger.
När jag var tonåring fanns det två stora festhelger på året:
Valborg och Halloween.
Valborg för den allmänt hedniska stämningen och för att raggarbilarna börjat rulla ut ur idet, och Halloween på grund av utmärkt tillfälle att klä ut sig.
En del personer skulle säkert lägga till nyårsafton också, men nä. Jag lärde mig the hard way att det bara är kallt och överskattat att festa på nyår. Det passar så himla mycket bättre med finvänner och finmiddag och Ace Ventura än att starta det nya året med att frysa röven av sig på väg hem från någon tråkig fest i fel skor och endast nylonstrumpor som värmande lager. Tack, men nej tack liksom.
Idag är det Valborgsmässoafton.Vintern har rasat ut, det blåser vårvindar friska och förhoppningsvis har ni undersökt att det inte bor några igelkottar i rishögen som ska eldas upp. (Om inte – please do. Stackars taggisar!)
Det är kidsens första superduperfest för säsongen, många är fulla för första gången ikväll. Tänk att kombinera vårkänslor, alkohol och en gigantisk brasa med en överdos av skenande könshormoner.
Ärligt talat, kan det bli något annat än sprängämnen av den blandningen?
Idag är det helg.
Jag har gjort första veckan på nya jobbet, förvirringen har lagt sig och jag spontant ba: LOVE IT SO MUCH!*
Vaknade tidigt i morse av solsken och en liten varm hund som sov mot min fot (när Ivan rullar ihop sig passar han perfekt i min hålfot. Så mysigt!) och valde att njuta av att kunna somna om. Nu har jag nyss kommit in från en cykeltur på 12 tråkiga kilometer i ett tempo som var lägre än jag räknat med, men vad gör det om 100 år? (Varsågod att anteckna.) Jag tar härmed sikte på duschen och en riktigt god frukost.
Och just det!
Sofia – finaste du. Din kommentar hade hamnat på Spam Everest, men nu är den inlagd och jag är glad som en liten göllig knubbsäl över nätkärleken. Tack tack!
Och alltså… Detta berg av spamkommanetarer jag måste bestiga med jämna mellanrum = enormt. Fattar inte ens grejen med spam, det måste väl ändå ge extremt dålig utdelning?
Det här med att jag helt plötsligt börjar jobba i morgon, efter månader av svettig ångestvandring i arbetslöshetens öken. Jag kan nästan inte förstå vidden av hipp hurra och halleluja, men det är ju alldeles fantastiskt och jag känner spontant att detta måste firas.
Helst med pompa och ståt.
Tårta och ballonger, bubbel i glaset, confettikanoner och gärna minst en prickig ponny.
Jag är så lycklig! ♥
