Snart sju månader!

Hej bloggy, din lelle bortglömda stackare!

Här är senaste status i babyland:

Det fantastiska barnet är snart 7 månader. Han är en glad och kul prick nääästan hela tiden. Härom dagen hade jag förvisso min värsta dag i hans liv och satt till slut som en vålnad och grät i kökssoffan. Sen insåg jag att det antagligen var hans värsta dag i hans liv också, och då blev jag ännu mer ledsen. Lilla vännen, det kan inte vara lätt att växa och utvecklas i raketfart.

Annars då?
Han har fått två tänder, föredrar typ ALLT i matväg framför patte-latte just nu och snart kommer han lära sig hur han tar sig framåt i stället för bakåt. Han har provat att ramla, han gillar smaken av gula grejer (ironin i att jag bara kunde äta gula grejer när jag var gravid och illamående!?) och han somnar allra bäst när han rullar över på vänstersidan. Han blir glad av pruttljud, färskost och hundarna. Och han är så sjukt göllig att jag nästan sprängs.

Om vi bortser från bebisfronten då:

Ja, jag har ju faktiskt fortfarande ett liv, även om det innehåller väldigt mycket bebis. Snart börjar jag jobba 40 %. Ser så SJU-HU-HUKT mycket fram emot det. Älskar mitt jobb, mina kollegor och min dator. (Älskar även att få lön.) Det ska bli skönt att få en annan vardag två dagar i veckan, och det ska bli skönt att låta ongen slita ut sin pappa lite igen. Hehehe. (Skämt åsido, det är rätt utmattande att hänga med en bebis. Jag har aldrig varit så tacksam för så lite sömn, om vi säger så.)

Jag har nageltrång. PÅ BÅDA STORTÅRNA! Alltså dra mig baklänges på en luftmadrass, det är fanimej inte rimligt att det ska göra så ont!? Ska till vårdcentralen om en liten stund och ge dem en omgång av Fot-Eva. (Älskar henne!) Och gissa varför jag har nageltrång? Jo, FÖR ATT JAG HAR VARIT GRAVID. Spoiler: INGET blir som det en gång var efter en graviditet. Inte ens fötterna. De blir nämligen större. Kul sak att göra för småslantarna från försäkringskassan: Köpa nya skor. Woop woop!
Nä, skulle inte tro det. De har fullt upp att försöka räcka till mat på bordet, majskrokar, tights och saker som står på pinsamhyllan på apoteket. /Hon som har hasat runt i foppatofflor hela sommarn. (Skoja bara, har ej råd med riktiga Crocs. Kör med kassa kopior från Coop.)

Jag har testat ny grej: Tatueringslaser!
Ska nämligen sudda lite och kanske göra om. Det är jättespännande. Och nej, det gör inte lika ont och är inte lika dyrt som du har hört. Det är däremot väldigt intressant att följa. För två veckor sedan gjorde jag första gången, det tog cirka 8 minuter att lasra två tatueringar. Och i två veckor har det sedan pågått någon slags magisk process. Ibland ser det ut precis som vanligt, ibland är det blåsor, ibland ser det blekt ut, ibland kliar det – och så varvas det här lite lagom. Oerhört spännande. Dock varning för ålderskris när han som höll i lasermaskinen var 19 år och jag ba ”Men du kanske känner någon som jag känner?” och sen insåg att jag är TIO ÅR ÄLDRE än honom. Fy fan. Har aldrig känt mig så gammal. Å andra sidan är väl hela lasergrejen ett rätt säkert tecken på ålderskris?

image

Slut på rapport.

Hundarna

Hur går det med hundarna?
Folk frågar rätt ofta faktiskt.
Det går bra.
De köpte hela konceptet med bebis i familjen på några minuter.

Ibland råkar de gå lite på honom, ibland vill jag mörda dem när de idiotskäller utan anledning (självklart när John precis har somnat…) och det har visat sig att Ivan älskar att rulla i bebiskräks – men annars är det jäkligt fint.

image

Våra hundar har ingen vana av barn eller bebisar sedan innan. De har träffat Johns kusiner, men det händer inte tillräckligt ofta för att de ska kunna vänja sig. Dessutom är de väldigt signalkänsliga och reagerar *ganska kraftigt* på spring, bus, hopp och skrik. Och om någon skulle ramla, gud förbjude… En bebis är ju ingen match att hålla ordning på, den ligger ju mest bara där man la den liksom.

image

När vi kom hem från BB så var hundarna redan hemma, och de fick nosa och hälsa på direkten. Alltså verkligen direkt, vi kom innanför dörren och de fick hälsa på honom i babyskyddet i hallen. Båda var intresserade och nyfikna, men försiktiga. Sedan har det liksom bara flutit på, de gillar honom allra bäst när han sover – då är de lite som två väktare.

Jag räknar med att de bara följer med i utvecklingen, när John börjar krypa kommer de bergis vara väldigt bra på att berätta var han håller hus. Jag räknar också med att de säger till på skarpen när det behövs, men att de utvecklar något slags tålamod och vänjer sig vid att det hänger en bebis i hakskinnet på dem ibland…

Sport och motion då?
Ivan är nära nog världens lataste hund, han är väldigt nöjd med att den nya vardagen innehåller ganska lite sport och motion jämfört med innan. Promenaderna är inte lika långa och snabba längre – dessutom har det varit evig vinter sedan september, känns det som… Ivan tränar däremot gärna apportering och uppletande inomhus emellanåt, men annars är han väldigt nöjd med att äta, vila, sola och chilla hela dagarna. Han älskar att sova i babysittern, hehe.

image

Billy är, till skillnad från den lilla svarta latmasken, högenergisk och behöver göra av med energi för att må bra. För både honom och mig har det passat helt perfekt med att träna dragweight, då gör han av med energi i barnvagnstempo. Två kilometer är en alldeles perfekt promenad, han får jobba med musklerna och jag slipper springa, hehe. Vi började med det redan i höstas när jag var gravid och eländig. Både han och jag uppskattar träningsformen väldigt mycket, och de som är engagerade i sporten är ofta väldigt varma och härliga.

dw_billy

Billy ska/kan/får inte vara lös, men vi har ett stort sandtag i närheten där vi kan låta honom springa mellan oss om vi är två personer. Plus att vi bor granne med ett ridhus, vilket är ganska underbart vintertid. Jag har slalompinnar här hemma, så det kan vi träna lite i trädgården. Och John sover såpass bra i barnvagnen att han är rätt smidig att ha med på hundklubben, men det händer inte särskilt ofta ändå.

image

Sammanfattning:
Hundlivet är kanske inte riktigt samma party som det var förut rent stimulansmässigt, MEN de har ju en av sina människor hemma nästan hela dagarna nu för tiden. Och de älskar ju sina människor, de här hundarna. De är snälla mot bebisen, vaktar honom lite lagomt (de har liksom fattat att han är viktig) och har lärt sig att jag kör över dem med barnvagnen om de inte flyttar på sig.

Och det är så mysigt när de lägger sig och somnar bredvid honom att jag smälter helt och hållet varje gång.

image

4 månader

Nu är det här härliga barnet fyra månader.

Han väger 8 kilo, skrattar så han kiknar, smakar på allt och vill allra helst stå upp hela tiden. Han har massor av känslor och håller aldrig en enda av dem inne, och det är ändå en väldigt härlig karusell att åka med. Han gör tigerljud, gillar mango och persika och banan och dreglar som en dreglare från Dregelköping.

Och ibland sover han mer än fem timmar i sträck på nätterna.

image

Älskade onge!

 

Dagdrömmarna

Saker jag gör när jag är föräldraledig:

Tar hand om barnet.

Äter Start!

Dagdrömmer

 

Det är rätt härligt. Ibland dagdrömmer jag om saker nära i tid, typ som att H och syrrans pojkvän sätter upp ett partytält i vår trädgård tillsammans (och bondar superfint) när vi förbereder för Johns kalas i sommar. Solen skiner givetvis och jag fixar melonkulor med kuljärn och allt är underbart.

Eller om saker längre bort i tid, som att vi bor i Halland och har två barn och massor av tid och pengar och jag har skolat om mig till guldsmed (?!) och har egen liten verkstad/smedja hemma och jobbar för att jag vill och inte för att jag behöver. Det är också en fin dagdröm, vårt hus är helt fantastiskt.

Just nu är det mest om jobbet. Jag ska jobba på fredag och är så taggad! Det ska bli jättehärligt att jobba lite under juni, mitt jobb är ju kanske det allra bästa jobbet.

Det ösregnar just nu

Blöh, vad tråkigt!
Å andra sidan känns det rätt skönt att hänga inomhus för tillfället. Det ska tydligen sluta regna framåt kvällen, så vi lär kunna ta en promenad utan att bli blöta så småningom. Vi testade sittdelen på vagnen för första gången i går, och om John inte hade somnat innan vi ens började rulla så hade han säkert uppskattat att kunna glo på grejer. Det är ju lite hans favoritsysselsättning just nu. Allt ska tittas på.

Han har också haft några dagar där han har öst ur sig alla känslor. Rakt ut bara, han har inte hållt inne med något. Tämligen dramatiskt emellanåt, måste jag säga. Tur att han oftast är glad, nöjd och nyfiken…

Nästa vecka passerar han 4 månader. Han är verkligen skitrolig, och jag längtar efter att vi kan leka mer. Nu är det mycket spex och snack, men jag känner att jag har lite svårt för att veta vad som är lagom stimulans liksom. Att byta till sittdel i vagnen lär ju fylla upp en del av kvoten, till exempel… Plus att jag redan har börjat låta honom smaka på lite grejer. Han blir så uppspelt då! Det måste vara jättespännande att testa flera små, små nya grejer och lära sig små, små nya grejer varje dag. Och utmattande, för nu har han äntligen börjat sova längre perioder på nätterna. Lille plutten.

I juni ska jag börja jobba en dag i veckan. Det ska bli väldigt härligt för mig att få hänga flera timmar med vuxna människor som jag inte är gift med, och väldigt spännande för resten av flocken. Kommer väl längta ihjäl mig efter ongen lagom till lunch dock. Just nu känns det som att heltid ligger väldigt långt borta, det känns inte värt det. Jag har filosoferat lite över hur mycket pengar det skulle krävas för att jag skulle känna att det är värt att börja jobba heltid under hösten.

Det finns inte så många pengar i hela världen, tydligen.

Skärmavbild 2015-05-19 kl. 13.03.02

Så här blev mönstret förresten. Glada gummistövlar!

3 månader

gullebullen

Tänk att det har gått tre månader nu. Och att den där lilla pyttebebisen som kom då har blivit mer än dubbelt så stor och är en superhärlig liten människa. Som liksom kan saker. Och som liksom vill saker. Det är så fascinerande att det är inte klokt.

Och jag älskar honom så mycket att jag nästan spricker.

Rolling, rolling

image

För en månad sedan köpte vi en ny bil. Det är en Skoda Superb, inte helt ny – men nästan.

Och jösses amalia vad jag gillar den!!

Förutom alla roliga knappar och funktioner är den gigantisk, så rymlig att det nästan är löjligt. (Vi kallar den Moby Dick.) Och det bästa av allt är att jag inte blir åksjuk av att åka bak i den. Ni anar inte hur häftigt det är.

Känslan just nu: ROADTRIP!

Bring me that horizon!

Gotland? Danmark? Polen? Kanada? I’ll go anywhere in that car!