Rolling, rolling

image

För en månad sedan köpte vi en ny bil. Det är en Skoda Superb, inte helt ny – men nästan.

Och jösses amalia vad jag gillar den!!

Förutom alla roliga knappar och funktioner är den gigantisk, så rymlig att det nästan är löjligt. (Vi kallar den Moby Dick.) Och det bästa av allt är att jag inte blir åksjuk av att åka bak i den. Ni anar inte hur häftigt det är.

Känslan just nu: ROADTRIP!

Bring me that horizon!

Gotland? Danmark? Polen? Kanada? I’ll go anywhere in that car!

Mamman

Herregud, tänk att jag är någons mamma.

x_DSC_0057

Det är faktiskt inte så svårt som jag trodde.
Just nu är det ärligt talat svårare att vara någons vän. Eller fru, för den delen. Att vara mamma upptar liksom både hela tiden och alla tankarna, det blir inte så mycket annat kvar.

Och det gäller verkligen att fokusera tiden och tankarna just nu, för den där härliga lilla personen jag är mamma till verkar nästan ha slutat sova helt och hållet. Sömnbristen är påtaglig, även om jag tydligen klarar mig på färre sömntimmar än jag någonsin kunnat föreställa mig. (Just nu vaknar han gärna varannan timme under natten. Det gör att jag har blivit väldigt bekant med hetsen och stressen som smäller till när han väl somnar, för att jag ska lyckas somna SKITSNABBT och krama ut så många minuters sömn som möjligt. Inte så fridfullt, direkt.)

Bortsett från sömnbristen och tröttman som ligger och myser latent i kroppen just nu så går det bra, det här med att ha en bebis. Vi har någon slags vardag och känner varandra ganska väl.

Innan jag blev mamma var jag väldigt orolig och rädd för rollen, och osäker på om den skulle passa mig. Jag kunde inte alls se mig själv i mammarollen, ärligt talat. Sen kom John, och det faller liksom på plats allt eftersom. Han är en bra lärare, och det verkar som att jag har svaren på de allra flesta frågorna inom mig.

John är nio veckor nu, och han är väldigt rolig. Han är bestämd och glad och svår att missförstå, han har mycket sprall och många rörelser i kroppen. Han gör massor av ljud och miner, kan le som en stjärna och har precis upptäckt sina händer – de smakar tydligen jättegott.

Och han är så fin.

x_DSC_0135

Gummistövlar och diamanter

Under helgen spenderade vi några timmar och pengar på barnmässan här i Karlstad. Jag köpte en Mimoskudde på auktionen, till exempel. Tänkte mest att ”Ptja, han behöver ju en kudde…” och hade inte en aning om att jag budade hem rena rama mästerkudden. (Nu skulle jag vilja ha en egen.)

En försäljare (som inte sålde kuddar) förklarade dessutom att bebisar vill sova ”som små bönor”, i fosterställning. Jag kunde nästan inte hålla mig för skratt. John sover ju helst som ett kryss. Här med den där überkudden, och helt fantastiskt fin:

image

Vi köpte några jättefina plagg i jättefina mönster från JNY också, är så glad att vi hittade dem. Flöten och segelbåtar, färgglatt och glatt – precis som vi gillar! När jag var inne på jny.se såg jag dessutom att de har en mönstertävling som pågår fram till sista april, och jag har ju mängder av mönster lagrade i datorn. Ska definitivt damma av några och skicka in. Tänker att gummistövlar är roliga till ha på barntyger.

Och diamanter.

Och mina gulliga små bunnies.

Mmm, jag ser verkligen fram emot att få umgås med dem både i hjärnan och datorn ett tag framöver.

Födelsedag!

image image

 

I dag fyller jag år!

Jag älskar födelsedagsfir, och H överraskade mig med partyhatt och tårtljus och brysselkexoch hela baletten. Så himla fint!

Förutom presenter och massor av slumrigt sängmys med hela flocken fick jag två timmars helt ostörd sömn mellan klockan fem och sju i morse. Mmm, ljuvliga ostörda sömn.

Efter firet gick vi inte upp ur sängen förrän klockan elva, och nu är klockan strax tio och jag ligger i sängen och gäspar både stort och ofta medan jag nattar John. It’s my party and I sleep if I want to.

Zzzz…

Energimassage

Jag är väldigt glad över att jag har valt en vårdcentral som är lagom stor och ligger lite utanför stan. Den är toppen! De som jobbar på BVC är så varma och engagerade och jag är imponerad över hur de kan minnas små detaljer (som att John inte är jätteförtjust i att ligga på skötbord, till exempel).

I dag har vi varit på babymassage på öppna förskolan i BVCs regi. Jag har aldrig varit på öppna förskolan förut, och det kändes rätt skönt att vara i ett sällskap och sammanhang där alla är i ungefär samma bebissituation. Typ som att alla först blev *lite* nervösa när vi fick reda på att naken bebis innebar helt naken bebis, hehe.

John tyckte att det var helfestligt. Att massagen skulle vara avslappnande höll han däremot inte riktigt med om, han fick snarare energi av det och låg och vevade, trampade och tutade belåtet hela tiden. Efteråt var han klarvaken, och somnade inte förrän drygt en timme – alltså ett bra tag efter att vi kommit hem. Nu ligger han däremot nästan i koma, lilla gullebullen.

image

På tal om koma – jag har sovit så skönt i natt! Det beror antagligen på att John har sovit skönt, han är nog rätt nöjd över att vi tog bort hans babynest, bäddade med skönt täcke och gav honom mer plats att breda ut sig på. Jag önskar att jag kunde sova i hans hängvagga, det ser underbart ut!

image

Back to life

Det kan vara ett under att vi överlevde förra veckan och tog oss igenom den helskinnade. Plötsligt bestämde sig nämligen den allra nyaste flockmedlemmen för att det här med att sova på nätterna är helt och hållet onödigt.

Tre nätter med bara några minuters sömn åt gången – herregyd vilket vrak jag var på fjärde dagen. Då vände det plötsligt, och vi har haft en rad riktigt sköna nätter sen dess. (OBS att ”sköna nätter” nu för tiden innebär att vi får sova ungefär tre timmar i sträck i några etapper. Allt är relativt etc.)

Vi gissar på utvecklingssprång, sedan dess har han blivit mer vaken, mer tittig, mer fokuserad – och mer dreglig. Han bjussar på mer och mer ögonkontakt och leenden, det är så roligt! Han vill helst sova som ett stort X, så nu sover han utan babynestet i vaggan, och han älskar babysittern och har börjat gunga igång den själv. Och med tanke på hans rörelsemönster och hur stark och stadig han börjar bli i nacken dröjer det nog inte så länge förrän vi kan plocka fram hoppgungan, jag tror att han kommer gilla den rejält.

Det finns mycket sprall i hans lilla kropp, vill jag lova.

Pysselpsykosen

Förra veckan fick jag tid att sy medan John sov.

Det resulterade i två mjuka rosetter att hålla i och pilla på och kramas med. Han är visserligen inte superintresserad av något annat än sig själv än så länge, men snart så!

I samband med det vaknade kreativiteten till liv ordentligt efter nästan två månaders dvala, och innan jag visste ordet av hade jag beställt en sjuhelsikes massa träpärlor och pysselmaterial. Woopido! John uppskattar det med några andra sinnen än vad jag gör, men oj vad skönt det är att få pyssla en liten, liten stund emellanåt.

image

image

Morgonsolen

Mornarna med John är det bästa jag vet just nu. Det gör inget att han har varit så jobbig på natten att jag antagligen hade kunnat byta bort honom mot en tamagotchi om någon bara hade lagt fram erbjudandet – för på morgonen är han världens härligaste bebis. Nöjd och glad och pratig, med massor av ljud och rörelser.
Han är en så härlig liten person!

Under veckan har han avfyrat sitt första leende, och samma dag lanserade han en hel radda nya miner som han nu ligger och finslipar mest hela tiden. Min favorit är fortfarande ”Fundersamma O”, när ögonbrynen sjunker ner och han spänner munnen till ett litet, litet ”o” och blir så söt att jag smälter. Gullebulle!

image

I går var min lillebror och hans familj här, vilket innebar kusinkalas med Morris som är ett och ett halvt år. John sov förvisso större delen av tiden, men jag vågar spå att de kommer att ha så himla mycket glädje av varandra framöver. (Själv är jag äldst av alla kusiner och har typ 10 år till den närmsta i ålder = inte direkt supermycket kontakt och utbyte, om vi säger så. Jag var länge rätt avis på mina kompisar som faktiskt var kompisar med sina kusiner.) Jag ser framför mig hur de spenderar några veckor ihop nere på västkusten varje sommar och att min mamma är en galen mormor (och farmor) som låter dem hitta på allsköns hyss och upptåg till deras stora glädje och föräldrarnas stora förtret.

image

Jag funderar förresten på det här med dop, och jag känner spontant att ”Nej, det vill jag inte”. H kan säkert tänka sig ett dop, men jag vill ha något annat, härligt fir med släkt och vänner och presenter och tårta. Namngivningstjofräs känns också fel eftersom han redan har fått sitt namn. Vad sägs om en välkomstfest i stället?